Avskedande förutsätter att arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Detta uttryck ska tolkas restriktivt. Det handlar inte om att arbetstagaren gjort fel i största allmänhet, utan om att förseelsen är av sådan karaktär att det objektivt sett inte är rimligt att anställningen består.
Bedömningen görs alltid utifrån en helhetsvärdering. Domstolar beaktar inte bara den aktuella handlingen, utan även sammanhanget i vilket den inträffat. Faktorer som ofta vägs in är om handlingen varit uppsåtlig eller oaktsam, om den orsakat skada, vilken position arbetstagaren haft och om det förekommit tidigare misskötsamhet.
Det är därför viktigt att förstå att samma typ av handling kan bedömas olika beroende på situationen. Ett förtroendebrott från en ekonomiansvarig kan bedömas strängare än motsvarande handling från en arbetstagare utan särskilt ansvar. På samma sätt kan arbetsgivarens egen hantering påverka bedömningen. Om arbetsgivaren tidigare tolererat ett visst beteende kan det vara svårt att plötsligt hänvisa till detta som grund för avskedande.
En central fråga är också proportionalitet. Även om en förseelse är allvarlig måste arbetsgivaren överväga om uppsägning – i stället för avskedande – är en tillräcklig åtgärd. Avskedande är, juridiskt sett, den yttersta åtgärden och ska endast användas när andra alternativ inte är rimliga.