I svensk rätt är utgångspunkten att dispositiva tvister, alltså tvister som parterna kan förlikas om, kan lämnas till skiljemän genom skiljeavtal. Om det inte finns ett giltigt skiljeavtal prövas tvisten i regel av allmän domstol enligt rättegångsbalkens ordning. Valet mellan skiljeförfarande och domstolsprocess är därför inte bara en processfråga, utan en strategisk affärsfråga med betydelse för kostnad, tempo, sekretess, verkställighet och risk.
Det är också ett val som i praktiken görs i två olika skeden. Det ena är innan tvisten har uppstått, när parterna skriver in en skiljeklausul, medlingsklausul eller forumlösning i ett avtal. Det andra är när tvisten redan finns och bolaget måste ta ställning till om man ska påkalla skiljeförfarande, väcka talan i tingsrätt, försöka nå förlikning eller först använda summarisk process för ett klart betalningsanspråk. En välskriven tvistlösningsklausul minskar osäkerheten, men även då måste bolaget förstå vad valet faktiskt innebär i praktiken.
Den här guiden syftar till att ge en praktiskt förankrad genomgång av vad företag bör väga in när de väljer mellan skiljeförfarande och process i allmän domstol samt vilka för- och nackdelar som typiskt finns.